Morgonkaffe på väg ut från Storfjorden söder om Aalesund. Det är strax efter gryningen så långt norrut i grannlandet som jag seglat på egen köl. Minns gårdagen:

Ankrar längst in i fjordbottnen och tar gummibåten i land. Som alltid, om det finns ett berg i närheten, vill jag bestiga det. Därför är vandrarkängorna alltid medstuvade.

Här står berget.

Efter cirka tre timmar står jag högst upp och ser den mäktiga naturen med alla årstider i ett panorama. Vintern högst upp, hösten, våren och längst ned sommaren.

Båten som en liten prick i det grönskimrande vattnet.

I de ögonblicken känner jag alltid en enorm tacksamhet till livet. Tänker på Dag Hammarskjölds ord i "Vägmärken":

"Mät aldrig bergets höjd förrän du nått toppen. Då skall du se hur lågt det var".

De orden har följt mig länge och gett kraft när jag snubblat, kämpat utan att se något slut.

Hjälpt mig att låta måttstocken vila tills senare!

De följer mig ännu.

Börjar om

nu

någon annan tid är inte möjlig

Började om

en annan gång 

i december tjuguhundranio

Men när allting började

knöt jag näven

i lillkammar'n

medan björkveden sprakade i februari

Klarblå himmel
(foto S Isberg)

Längs dikesrenen växer skogsviol.

Från skuggan och vätan under björkarna som kantar den gamla körvägen,

sprider sig lukten av jord när värmen från morgonsolen når fram.

Svalorna ritar oregelbundna streck mot den klara norrlandshimlen

"...röd och gul och vit och svart..."

Den lilla flickan kommer sjungande in från en stig. Hon springer barfota.

De ljusa håret är delat i två flätor som slänger i dansen.

Den blåa klänningen är en aning för stor och en vit spetskrage antyder söndagsskola.

Skogsviolerna kramas hårt i hennes lilla hand och återspeglas i de stora blå ögonen, hennes fönster mot livet.

Sången, dansen och den lillas lycka sveper förbi

och när de når vägskälet svänger de av mot Karlssons.

(foto S Isberg)

Innanför

följer tanken

sin egen väg

Låter dagen

bli gårdagens morgon

- ett annat år

Du "gick upp i vind"

och jag "skotade hem"

Vi tycktes "hålla höjden"

men kom aldrig i hamn

Ljus över land och hav

Svävar

över marker av soldis och rimfrost

I gryningsljuset 

öppnar sig livet mot nya dagrar

Över jordens kullar

böljar kampen mellan gott och ont

Kärleken byter rustning

skyddar sig

går omvägar och låter ondskan

krossa sig själv mot sina falska klippor

Gryningen ses av de med ögonen vända mot fönstren

- av de som förväntar sig ljus

Sanningen tar plats och börjar andas.
(foto S Isberg)

                  År har gått

                  och livet kräver mig på sanning

att jag ska sluta smeta guld på tjärpapp

att jag ska tåla att se på

när någon drunknar

med blicken på min frälsarkrans

                            men smärtan kommer

                            stark och outhärdlig

                            tar kraft och näring 

                            i min falska skönhetsbild

                     borrar sig in

                     river runt och skriker

 då

 innan allting tystnar

 tar sanningen sin plats

 och börjar......andas

Längs väg till Jacob

spelar grönskan schack

Vallmon lyser röd

Moln i regnfärger

bygger trappor mot himlen

Solen hann före!

Tacksam till livet

med bön om mer vishet

möts jag av kärlek

Längs väg till Jacob

lyfter själens blå vinge

Sjung! Du är fri - sjung!